Katastrof

Vilken katastrof till liv säger jag bara. Snoret och tårarna flödar, ögonen svider av trötthet men det är bara bita ihop och hoppas på det bästa. Inget i livet kommer gratis. Man måste betala för skiten på ett eller annat sätt. Jag betalar med mina nerver, jag är så trött på att hela tiden ha drama i mitt liv, kan ingenting bara gå som det ska nån gång? Måste det alllllllllltid finnas nått som skiter sig? Det slår aldrig fel...häromdan hade jag en katastrof dag...alltså från morgon till kväll jag skojar inte arbete som försvann, skrivaren fungerade inte, arbete som inte lämnades in i tid pga missförstånd hit och dit och HIT och DIT och ironiskt nog så sprängs lampan över mitt huvud on top of that i köket, det va så komiskt att min granne började garva och ba "shit du har verkligen en dålig dag" ALLT gick fel.

OOOOH, nästa vecka har jag iaf ett prov som jag precis nu börjat plugga till, ögonen svider o ja vill bara sova, lyckades somna runt 8 imorse efter att ha vridit mig som en orm hela natten. Life is a fucking BITCH.